Hej,

till er som inte redan förstått det så har jag alltså slutat bloggat. Så ni knappt 50 tappra krigare som dag ut och dag in går in och kollar här, oerhört smickrande!, men jag kommer alltså inte skriva mer.

Varför? kan man ju då undra.

Ja, till största delen är det för att det känns konstigt att ha en blogg om jag ska bli lärare och på något sätt försöka vara en förebild. Nu menar jag inte att man inte kan ha en blogg och vara förebild. Men just huntertom visar kanske inte min mest mogna sida! Lite så.

Sen också för att det här "jakten på den Rätte"-grejen känns lite oaktuell. Inte för att jag har hittat Honom, eller ens honom för den delen. Utan helt enkelt för att vi skiter it! Jag blir ju iallafall så inget kär. Aldrig någonsin. Så tråkigt. Dåliga gener helt enkelt!

Så nu så koncentrerar vi oss enbart på skolan (matten) (som är på engelska. Vem sketan bestämde det liksom?), Gud och det vanliga (kompisar och mat och springning och sånt). Så saknar ni mig får ni hjärtans gärna komma och hälsa på mig har i Gävle. Jag har gott om plats och mycket mat!

Puzz
Frida

Ps. Jag kommer ha kvar bloggen lite till och minnas min guldålder. Näää. Inte guldålder. Fy. Vill inte ta körkort och skit igen. Usch. Nu börjar det bästa! Ds.

True love <3

Ska just till att sova.
Skulle bara gå och släcka ljusen på köksbordet.
Orkar inte gå över till andra sidan av (mitt 70*50cm stora) bord.
Så jag lägger mig över bordet och ska blåsa.
Jag blåser.
Det ena slocknar.
Ett kvar.
Jag blåse igen, lite hårdare.
Inget händer.
Jag blåser ytterligare lite hårdare.
Inget händer.
Tillslut blir jag arg, frustar och tar i så hårt jag kan.
Allt smällt stearin stänker upp och landar på mitt högra öga och ansiktshalva.
Och det lyser fortfarande.

syns inte så bra. men mitt ögonlock är fastklistrat av stearin. Så tragiskt.

För att det är skitmkt snö här. Jättemkt. Och snö är ju bra grejer! Åh vad jag älskar snö. Och jul! Snart så är det juuul. Jag har dreglat sen snön kom alltså, mmm, juuuulskinkaaa, juuulmuuuust. Mmmmmm

Satt i bilen påväg till Avesta och lyssnade på den här låten. Alltså en av världens finaste, vackraste, mysigaste låt med min hjärtas man, Gavin Degraw.

Så där satt jag och lyssnade och sjöng med.. och så kom jag på den briljanta idén! Jag borde sjunga den här låten för min man på vårt bröllop.. ETT problem: jag sjunger som en röv. På riktigt alltså. Helt tondöv och har inte minsta antydan till taktkänsla heller. Men, tänkte jag, om jag liksom sjunger det allra, allra finaste jag kan, helt seriöst och har tagit lite sånglektioner innan och grejer?

Genast sätter jag igång att öva. Jag tar upp mobilen, trycker på spela in och börjar sjunga. Åh. Det låter så bra. Jag är helt synkad med bil-stereon. Låter i princip helt likadant. Vad jag hör iaf.

Sen stänger jag av stereon och börjar lyssna på det jag har sjungit. Alltså. Det är helt vidirgt. Jag börjar skratta högt där jag sitter ensam i bilen. Så himla sorgligt! Det låter ju så bra i mitt huvud. Så nej, någon sång från min sida bilr det nog icke på bröllopet. Såvida han inte är döv. Han och alla gäster. Så en döv polack är alltså vad vi letar efter.. Har ju begränsat mig något här känner jag.

bara för att jag inte kan sjunga hade jag säkert vart en asabra artist. Just typiskt. Söööt kille förövrigt

I helgen var jag, Vicke och Tobias uppe i Fulufjällen och vandrade. Det var första gången som jag gjorde det på riktigt och det var skitkul! Jag är definitivt en fjällvandrartjej. Här kommer lite bilds från där.
Kvällen före var väskorna packade och ivriga som djur satt vi på oss dom och gick ett varv runt huset. Det var ungefär det vi orkade. Djurisk tunga!! Victors vägde typ 40kg och min kanske 25. Detta bådade inte gott...


Dagen vi skulle åka skulle vi bara fylla på lite olja i min bil. Till vår stora överraskning upptäckte vi att vajern till motorhuvslåset gått av. Vilket försenade oss 2h. Men händig som han är den där mrX lyckades han iaf få upp huven mha en trasig stav, lite mukler och en ficklampa. Huven har nu aldrig varit lättare att få upp!

(här kände jag mig som en typisk brud. När de fått upp låset på ena sidan var det min uppgift att hålla i den så att den inte åkte igen medan de höll på med den andra sidan. Som ni ser på bilden så håller jag inte i sidan längre. Jag gjorde det typ i 2minuter, sen släppte jag och gick och tog kort och gick på toa och så. Så när de äntligen fått upp andra sidan med, hade den sidan jag skulle hållt i åkt igen. Hehe. Bara att börja om. "Men ni såg så roliga ut när ni satt sådär på backen!" var min förklaring. Ibland blir jag så trött på mig själv..)


Nu var vi framme i Älvdalen och stannade vid turistinformationen för att se vart vi skulle börja vandra. Ser ni på kartan den trekanten som är bortriven? Det var där vi skulle börjat. Det här går ju riktigt bra!


Vår lilla försening där i början gjorde att det var mörkt när vi skule börja vandra. Väldigt mörkt. Och kallt. Men vi började gå. Och vi gick, och gick och gick och gick... Tillslut kommer vi fram till en skylt där det står att vi har gått 0.5km. Va sketan?! Det måste ju vara ett skämt? Här höll vi på att lacka..


Vi klarade första natten! Men det var knappt. Jag och Tobias höll på att frysa ihjäl. Vi klädde på oss alla kläder som vi hade med oss och drog in sovsäcken så mkt det gick. Men ändå vaknade man var 10e minut. Här kunde man iaf stanna och värma sig!


Fint väder hade vi också. Varje dag!

Men nu orkar jag inte lägga upp fler bilder, nu måste jag plugga lite! Hejs

Alltså jag har alltid haft ngn mysko förkärlek till Polen. Och nu har dessa känslor bara förstärkts mer. En decimeter snö på första halvan av november?! Det var mer än tom jag hoppats på ju. I LOVE POLEN! Där ska jag gifta mig. (Borde kanske tom gifta mig med en polack? Vad pratar dom för språk där? Polska, eller? Låter ju mest logiskt. Hm. Undra om högskolan i Gävle har ngra polska-kursen måntro?)

Gode Gud gör så att den är kvar fram till jul. Åh jul. Känner hur det vattnas i munnen av bara tanken. Mmm. Julskinka. Lösgodis. Julevangelium. Must. Risalamalta. Mmm.

ÅH! Och så får man julpynta också! Tre veckor knappt. 17dagar... =)

Hej. Nu har jag bytit, eller jag. Vad jag ljuger. Victor har bytt vinterdäck åt mig (men jag böt iaf fäljar, så lite hjälpte jag till!) och nu så kan det blir jul och jag är redo! Tjohoo!

Annars så ska jag snart åka till Gävle och jobba lite och sen så börjar min nya kurs imorgon, "perspektiv på läraryrket". Känns spännande. Hittills har jag iaf läst 15 av 270högskolepoäng. Ett "yeah" på det kanske? Yeah.

Sen efter jag har jobbat och tränat så ska jag blogga. Hejdå.

Helt plötsligt ringer min mobil med ett okänt nummer.. Jag svarar med en viss skepsis..

Det är från en blomsterfirma.

SNART SKA JAG FÅ BLOOOOOMBUUUUUD!!!
NU KOM DET!!!!
WOOOOOHOOOOOOOOOO!!!
OCH DET ÄR FRÅN EN KARL!!!
EN LIVS LEVANDE!!!
SOM VARKEN ÄR HOMO, SLÄKT ELLER GIFT!!!

Jag dör lite. Alltså. Ja. Dör.

jorden lyckligaste... ser ni likheten:

det här var för två år sen. samma tröja har jag på mig! det ska bli min blomsterbudströja.

Åh vad trevligt det var nu! Julia och Olivia och Jenny och Jessica kom hit och åt lasange och fikade. Det var väldigt kul! Vi pratade och så fick jag till och med paket, FYRA STYCKEN! Wn tshirt, en magnet, en vattenflasketermos och en bok om hur man jagar killar (<3)

Nu har de precis gått hem och nu sitter jag och Julia och ångrar att vi inte gick och hyrde film..

mina polerz!

Imorse när jag vaknade. Jag var en helt ny persom. Så mkt mognare, lugnare, mer självsäker... Näääe nu luras jag igen!

Jag känner mig precis likadan. Var vaken en timma innan dom kom in och sjöng för mig. Konstigt det där hur det fungerar. Sen öppnade jag paketen, fikade medans alla kollade på och sen spelade Vicke lite synt för mig. Det var vackert!

Sedan så packade jag ihop mina saker och åkte till högskolan och redovisade och nu är jag hemma i lägenheten. Snart kommer mina polerz från kyrkan och födelsedagsfikar lite och sen kommer också Julia! För hon ska sova över här. Tjooohoo!

Faktiskt en skitbra dag! Och jag har fått så många fina sms och sånt. Jag är nog bättre än jag tror, eller så har jag bara lurat i er alla att jag är skitbra, hehe.

Hursomhaver. Jag har iaf fått:
- dundervis med pengar (så nu har jag tom råd att betala tvlicensen och en miljard andra försäkrigar (y)),
- en dammsugare med tillräckligt många hjul,
- en godisätardag (vilket blev idag hehe. Det är alltså en dag då jag får äta godis utan att bryta mitt godislöfte!),
- halsduk,
- SATCboxen
- käärleksbrev på posten!!!,
- paket från posten (fast det är bara en grej som jag beställt. Men ändå! Älskar paket),
- hårvårdsgrejs och sånt som gör att man blir snygg,
- glasskuponger

plus mat och sånt. Nu kommer jag inte på något mer. Men det gör ingenting. För jag är så glaaad idaaag tralalalalaaaaa!

Okej. Imorgon fyller jag 20. Fatta. 20. Då är jag vuxen. Aldrig mer tonårsfinnar. Aldrig. Jag är ett steg närmare att bli 24, 26 och 37+. Ett steg närmare att bli rynkig. Ett steg närmare att bli klok och mogen. Ett steg närmare att bli respekterad och kut-ryggig.

Så nu är det dags för löften, alla dåliga vanor jag hade som tonåring ska jag sluta med, aldrig mer göra. Det är:

- aldrig mer skicka "om jag dog, skulle du komma på min begravning?"-sms till folk när jag känner mig ensam.
- aldrig mer strunta i att klippa tånaglarna
- aldrig mer äta chips (kan komma att ändras längre fram)
- aldrig mer ragga på killar jag inte kan få
- aldrig mer smsa under en gudstjänst
- aldrig mer vara en dålig förlorare (vilket jag aldrig gör, om dom inte har fuskat)
- aldrig mer reta dom som förlorar när jag vinner
- aldrig mer missbruka fjortisord
- aldrig vara beroende av något.

Så då. Var inte så mkt. Måste ju betyda att jag redan nu är rätt mogen då. Åh. Undra vad jag ska få imorgon? Hoppas jag vaknar upp med en naken manskör som sjunger Happay Birthday som Marilyn Monroe. Hehe. Inte naken kanske. Med kalsonger då.

sååååå himla omogen 19åring assa (ska uttalas med stockholmska)

Jag sitter nu och läser i Avestatidningen (fråga inte varför jag gör det en lördag kväll, det är inte det jag vill komma till nu), utan grejen är att jag blir så sjukt upprörd varje gång det står om katthemmet i Krylbo.

"Brinnande eldsjälar", "sköter sig idealistiskt" och blablabla whatever. Nu har de typ en kvarts miljon i skuld och det finns jeppar som vill att kommun ska betala. Kom igen?! Det är katter?

Är det ens skysst mot djuren att ha dom inspärrade i ett par burar i ett hus i Krylbo och ge dom mat och medicin och vänta på att dom dör? Vad är grejen? Varför avlivar man inte bara katterna, de skulle ju definitivt ha de bättre som döda. Och klart ingen vill ha en vuxen folkilsken katt som när man kan välja en söt liten bondkattunge? Vad skulle ni själva välja?

Idiotiskt. Starta insamlingar för alla barn som växer upp att typ ha ett liv ist. Är femton år och det roligaste som finns att göra i Avesta är att hänga på coopforum på kvällarna. Eldsjälar i all ära, skit bra. Men börja brinn för ngra som behöver det istället.

jag är rasande på bilden. har alltså inte gulsot med fett mkt öronvax som sprutar ut genom öronen. även om man med ett ovant öga för konst (mia, du ser, mina bildskills visar sig igen, aha-aha!)..

Tp. Jag, mina två hoes (läs: två av mina bröder) och morsan. Let's play. Morsan och Marc tar det som lek. Jag och den äldre brodern: blodigt allvar.

Han vinner. Jag är tre ynkans steg ifrån mål. TRE steg. Tre. Men men. Jag är ju inte den som blir sur, klart jag unnar honom den.. Jag menar, kan man inte svara på:

"Vad hette den andra filmen om Bridget Jones?"
- SERIÖST det finns inte en kille som inte är bög som kan den!
(På spaning med Bridget Jones, jag visste. Duh)

"Vad hette den lilla röda bok om blablabla som sålt i x antal?"
- Hmm.. eh. Ngt med kommunism. Skit jag kommer inte ihåg.
(Maos lilla röda, jag visste. Duh)

Osv, så förtjänar man ju veeerkligen att vinna..........(.....). Själv fick man frågor som typ "vad är en atomstubbe?". Men va?! Atomstubbe? Aldrig i hela livet hört talas om. Men fyi (for your information, mamma) så är det världens minsta fisk. Men det är ju rättvist. Skiträttvist.

Någon som är på att bränna tp på min balkong sen till helgen? Jag är på. Kan inte fatta att han vann. Sjukt. SIck. Krank. Helsjukt.

alltså, jag överdrivet lite. som vanligt. men allt blir mkt roligare då.

Idag fyller m4ck4ttack år (här ska ni få lära er ngt som jag nyss lärt mig: att skriva med siffror ist för bokstäver som jag gjorde här är supernördigt och alla datanördar gör det för att man låter mer skillad då; har du siffor med i namnet får du genast lite mer respekt. Och att skriva med siffror, det kallas haxxor. Om ni ville veta).

Hursomhaver. På söndag ska jag och han ha kalas ihop. Och jag vägrar göra allt själv eftersom han kommer få 50% av alla paketen, då ska han också göra 50% av kakorna. Fast han har en dick.

Så han fick börja med att åka till affären medans jag började baka (jag är ju faktiskt sjuk).

- Marcus, kan du cykla och köpa jäst, bullformar och mörk blockchoklad?
- Nu?
- Ja, nu. Det är ju nu vi ska baka.
- Ah okej..
- Så jäst, bullformar och mörk blockchoklad. Kommer du ihåg det?
- Ah... Eller vänta, vad sa du nu?
- Jäst, bullar och mörk blockchoklad!
- Aha, okej. Det kommer jag ihåg.
- Säkert? Äh, jag skriver en lapp också.

Och så gjorde jag det och gav den till honom. Precis innan han ska cykla iväg går jag ut, håller upp tre fingrar i luften och säger:

- Tre saker Marcus, TRE: jäst, bullformar och mörk blockchoklad!
- Det är luuuuungt, säger han och cyklar iväg.

Efter att han varit borta en timme ringer jag honom och frågar vart sketan han har tagit vägen. Han står i kön. Jag frågar om han köpt allting.

- Japp! Jäst och choklad!
- Men bullformarna då?
- Visst ja!

Så gick han och hämtade det med. När han kommer hem med varorna börjar jag packa upp påsen. Killen har köpt en förpack kol. Grillkol. Vad sketan?

- Varför har du köpt kol för?!
- Men, du sa ju det!!
- Skämtar du?! Vad sketan skulle jag med grillkol till nu?!
- Inte vet jag, men du sa ju det! eller..?

Alltså. Ge mig styrka Gud.

fast han har vart duktig med. Vi har bakat: chokladbollar, kladdkaka, tårta, morotskaka, dubellhavreflarn med choklad, kolakakor, kärleksmums, hallonmuffins med frosting och kanelbullar. Och han slutade tillochmed at klaga efter ett par timmar!

Känner att alla mina senaste inlägg har varit sådär sprudlande och rosenskimrande som alla gillar.. Eh. Sarri..

Jag kommer snart kanske bli glad igen. Jag är bara konstant bitter nu lite ett tag. Livet är så konstigt. Egentligen, skulle inte Gud finnas: vad sketan vore meningen med livet då?

Att jobba, för att få pengar, träffa en schysst fru (karl i mitt fall), pöka ihop några kids som man kan göra av med pengarna på, bli sjuk, få ont och dö? NAJS?!

Och innan man börjar jobba ska man dessutom läsa 200år på högskola och vara pank och ful. Vad är grejen? Och om man inte hittar en fru då (karl i mitt fall)? Skulle det innebära att det helt plötsligt inte var ngn mening med att jag levde, eftersom jag inte fullbordade mitt syfte?

Nej. Så kan det inte vara. Gud måste ju vara meningen med livet. Det som fyller tomrummet.